Söndagsintervjun del 2: David Peace – om Yorkshirekvartetten och Tokyotrilogin

”Under lång tid skämdes jag nästan för vilken sorts våld och mörker jag framställde i 1974.”

Det är svårt att hitta något mörkare, mer brutalt än David Peace Yorkshirekvartetten. Kvartetten blev, när den först utkom, hyllad och uppmärksammad.

I Sverige ser vi den fjärde och avslutande delen – 1983 – i hyllorna under våren. Även här har kritikerna fallit för David Peace febrila prosa och inbjudan till en värld av totalt mörker. I SvD recenserades 1974 med bland annat följande konstaterande: ”David Peace skriver hårdkokt och rasande, med svärtan hos en igenbommad gruva.”

Däremot har läsarna varit mer kluvna; i Sverige är vi kanske inte vana vid den typ av total hopplöshet och hysteri som böckerna erbjuder. En del älskar dem – andra klarar inte av det.

davidpeaceSjälv kan det uppfattas som att David Peace har ett bekymmersamt förhållande till sin kvartett. Det framgår tydligt, om man läser intervjuer, att hans relation till böckerna präglas av kluvenhet. Han förklarar:
– Under lång tid skämdes jag nästan för vilken sorts våld och mörker jag framställde i 1974. Och det är definitivt en bok jag inte skulle kunna skriva nu. Men jag skrev den, och de andra böckerna i kvartetten, så det finns ingen mening i att vara varken skamsen eller stolt. Det är, helt enkelt, bäst att inte se framåt, eller bakåt, utan bara på sidan framför dig.

Så vilken var den största utmaningen med att skriva Yorkshirekvartetten?
– Allt eftersom kvartetten växte fram ville jag verkligen försöka att visa smärtan och lidandet hos offren. Och även hur brotten också påverkade samhället i vilket de ägde rum. Jag ville dessutom göra detta på ett sätt som varken var underhållande eller voyeuristiskt för läsaren. Det var en utmaning, och jag är inte helt säker på att jag lyckades.

Det står tydligt att Yorkshirekvartetten skrevs under en speciell tid i Peace liv. En period som han lagt bakom sig, kanske både geografiskt och personligt. Han har blivit äldre, mognat, gått vidare till andra projekt men samtidigt stannat kvar i ambitionen att berätta om samhällen i sönderfall, mekanismer hos människor under press. Hela tiden med avstamp i verkliga händelser.

Med Tokyo år noll inledde David Peace sin Tokyotrilogi – böcker som utspelar sig på en helt annan plats än England, nämligen i ett sönderfallande och trasigt Japan efter Andra världskriget. Med verkliga händelser, återigen, som fond för böckerna, kräver det mycket att framställa skeenden på ett trovärdigt sätt. Och med Tokyotrilogin har det varit svårare än det var med Yorkshirekvartetten, ”mycket, mycket svårare”, konstaterar Peace själv:
– Det var första gången jag skrev om en plats och tid i historien som jag personligen inte bevittnat eller levt i. Visst lever jag mitt liv i Tokyo, men uppenbarligen inte Tokyo mellan 1945 och 1950. Så, att nå den nödvändiga känslan av empati var mycket, mycket svårare…

– …och research, research och åter research är det enda sättet att låsa upp historiens dörrar för att stiga in i platsen, tiden. Och det handlar aldrig bara om bibliotek och tidningar (även om de är en del i processen), utan det är att gå på gatorna, om och om igen, lyssna på melodier, om och om igen. Och trots detta…

– …är det väldigt, väldigt svårt. Men gatorna och sångerna, böcker och filmer och mest av allt, människor – levande och döda – och deras berättelser, deras röster. Allt hjälper.

redordeadDen tredje och avslutande delen i Tokyotrilogin håller just nu på att skrivas färdigt. Och för David Peace är det bara det som gäller just nu. Samtidigt, inser han, att det finns väldigt mycket annat material som väntar på honom, längre fram.
– Jag vill bara koncentrera mig på den tredje boken i Tokyotrilogin just nu. Men jag har lådor med noteringar och research för andra böcker. Och min känsla idag, lördagen den 8 februari 2014, är att nästa bok kommer att vara UKDK, om Harold Wilsons fall och Margaret Thatchers väg till makten. Kanske.

Jag har läst (i en intervju i en skotsk tidning, min egen anm.) att du inte ska publicera mer än tolv romaner. Att det därefter är slut. Är det fortfarande aktuellt, eller hur ser du på den frågan just nu?
– Jag ska vara ärlig. Jag gjorde uttalandet om att inte publicera mer efter min tolfte roman när jag var på en ganska ”dålig plats” på alla fronter. Och när jag nu precis avslutat min nionde roman, Red or Dead, om en man som slutade arbeta för tidigt, så inser jag att man måste tänka igenom saker och ting väldigt länge innan man fattar beslut.

– Och, hur som helst, så ska man alltid bara fokusera på boken man skriver just nu, avslutar David Peace, något kryptiskt.

Läs första delen i min intervju med David Peace.
Köp böcker av David Peace: Tokyo år noll, Occupied City, 1974, 1977, 1980, Red or dead

Foto på David Peace: Naoya Sanuki

2 thoughts on “Söndagsintervjun del 2: David Peace – om Yorkshirekvartetten och Tokyotrilogin

  1. Ping: Söndagsintervjun: David Peace – om text och skrivande | Den döda zonen

  2. Ping: Yorkshirekvartetten – passa på | Den döda zonen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s