Recension: Johanna Mo – Vänd om och var stilla

”En kriminalroman rakt ur den svenska skolan”

Det kan inte poängteras nog: Religiös besatthet utgör en tacksam och inbjudande fond för en berättelse.

Alltså har Johanna Mo ganska mycket gratis i sin nya kriminalroman, Vänd om och var stilla. En bok som börjar med ett dödsfall, därefter ett till. När två unga kvinnor hittas döda höjer det naturligtvis ögonbrynen hos både poliskåren och media. Två unga kvinnor, till synes helt vanliga, men ändå med det gemensamma ödet:

Döden.

vand-om-och-var-stillaKriminalkommissarie Helena Mobacke, som presenterade sig för läsarna i Döden tänkte jag mig så, tar sig an fallet. Det blir dock allt annat än okomplicerat. Inre slitningar i utredningsgruppen, inre slitningar i hennes psyke – hemligheter och svårigheter. Öppna sår och smärta. Vägen framåt är snarare hårnålskurvig än rak.

Det finns mycket att tilltalas av i Johanna Mos berättelse, framför allt ett ledigt och bekvämt språk. I grund och botten är storyn bra, väl anpassad för en kriminalroman av den svenska skolan. Det vävs, snirklas, pusslas, utreds. Berättelsen håller ett stadigt, ganska makligt, tempo – rytmen finns definitivt där, men det riktiga temperamentet återfinns aldrig; trots Mobackes återkommande ilska: på sin exman, på sin kollega, sin sons död och omständigheterna kring mordutredningarna.

Mobacke är den bärande punkten i berättelsen, men trots detta drabbas jag av känslan att det finns mer. Mer smärta – mer svärta. Hon är trasig, ärrad, frustrerad – en sida jag vill se mer av. Å andra sidan skulle läsningen förmodligen förvandlas från behaglig till direkt psykologiskt obehaglig. Det är en svår balansgång där man som författare gissningsvis inte vill exkludera för många av läsarna.

Mobacke bär på många spöken och de tar sig ofta uttryck i känslomässiga funderingar, snarare reflektiva än verkligt destruktiva. Hon framstår därmed som tveksam, återhållsam och fokus i berättelsen blir ofta externt, med tyngdpunkt på yttre relationer; arbetskamrater, föredettor, kompisar och hemligheter. Åter igen, ett vägval, där för mycket tittande inåt skulle förvandla berättelsen till något helt annat – men för mig, som älskar mörker och destruktivitet, mer tilltalande.

Sammanfattningsvis är Vänd om och var stilla en väl framvävd berättelse som centreras kring besatthet, avundsjuka och svek. Läsning som kittlar med tankar kring sektbeteende och ensamhet men som saknar lite i temperament och driv. För mig är det en kriminalroman rakt ur den svenska skolan; med relationsproblem och vardagsdilemman som svärmar rastlöst kring ett fall som måste lösas. Tycker man om just denna genre är det utmärkt. Om man, likt jag, föredrar mer hårdkokta berättelser blir man en smula frustrerad i jakten på bottenlöst mörker.

Köp boken hos Adlibris

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s