Söndagsintervjun: Belinda Bauer

Belinda Bauer har slutat läsa.

– Det mesta av min läsning skedde innan jag fyllt arton. Jag läste allt Stephen King skrev, till exempel. Och jag tror att han varit en stor inspiration för mitt skrivande om vanliga människor. Varsel var min favoritbok.

Kurt Vonnegut, WIlbur Smith, Enid Blyton. Belinda Bauer säger att hon läste allting hon kom över under sin uppväxt. Och att hon trodde att hon aldrig skulle sluta läsa. Men så plötsligt blev hon författare.

Och slutade läsa.

Hon säger att hon saknar det, men å andra sidan har hon fullt upp med att skriva. Fyra spänningsromaner har utgivits hittills, fler är på väg. Kritikerna tycker om henne, läsarna har fallit för henne – och redan med sin första bok Mörk Jord belönades hon med en CWA Gold dagger.

belinda_bauer_foto_c_johnny_ring_0

Det krävs ingen omfattande research för att förstå att Belinda Bauer har ett ständigt, omättligt, driv för att berätta historier. Naturligtvis finns det då mycket som är ogjort innan ett berättelsehungrigt sinne kan finna ro. Bauer säger att hon helt enkelt inte kan låta bli när hon kommer på en bra idé.

– Jag tänker på det hela tiden. Hela tiden. Till slut blir jag tvungen att skriva ner det så att andra människor ska kunna ta del av det. Jag har egentligen ingen kontroll över mina idéer och ibland är det tufft att komma på något som man vet kommer kräva riktigt mycket research.

Belinda Bauers senaste bok, Betraktaren (originaltitel: Rubbernecker), är en berättelse inte bara om död, utan om utanförskap, frustration och att inte bli förstådd. Det är en bok hon haft i åtanke under flera år, då hon funderat mycket på känslan av hjälplöshet som man plågas av när man är sjuk. Tanken på denna hjälplöshet, kombinerad med att befinna sig på ett sjukhus, i folk man inte känners våld, triggade något hos henne.

– Men jag hittade aldrig riktigt rätt story för att få in den där känslan. Men så kom jag på idén om en medicinstudent som genomför en obduktion – och tror att kroppen han obducerar faktiskt är ett mordoffer. Och så lyckades jag väva samman det.

– Som allt jag skriver är Betraktaren både sorglig och rolig – ibland rentav på samma sida – eftersom det känns som verkligheten för mig. Jag älskar att utforska och upptäcka alla aspekter av mänskligt beteende och psykologi och tycker om att bjuda in folk till att göra detsamma, genom mina böcker.

Betraktaren är en bok full av medicinska detaljer; det är anatomi, beteende och inte minst obduktioner. Tanken som slog mig direkt var research – det måste ha krävts en del?
– När jag fick idén för boken tänkte jag ”Åh, nej, nu måste jag göra massor av medicinsk research!”. Men det fanns inget alternativ, för jag visste att berättelsen skulle vara så cool att berätta.

betraktaren– Jag gör en del av researchen innan jag börjar skriva, men det blir också en hel del under skrivandets gång eftersom jag aldrig vet vad mina karaktärer ska ta sig till…

– För Betraktaren gjorde jag väldigt mycket research eftersom just medicin inte är ett av mina starka områden. Jag visste att jag var tvungen att vara korrekt, för det finns så många som har någon slags av utbildning inom området. Jag läste böcker om anatomi, såg videoklipp, läste berättelser från studenter, och så vidare.

Det låter omfattande.
– Ja, jag träffade en expert inom området komapatienter och åkte till obduktionsrummet på Cardiffs universitet för att lära mig om procedurer och för att ta in doften i rummet och faktiskt känna på en kropp.

– Efter all denna research kanske jag använde ungefär tio procent av det. Tillräckligt för att intressera den insatte men inte för mycket för att tråka ut läsarna med all min nyvunna kunskap!

Belinda Bauer har fått mycket beröm för sina karaktärer. Och just karaktärer är centrala för att ge en berättelse liv, skapa intresse och känslor hos läsaren. För Bauer är alltså just persongalleriet av största vikt och hon menar att en stor del av hennes böcker skapas genom dess karaktärer.

– Storyn utvecklas genom dem. Det händer ofta att en person överraskar mig och tar boken, berättelsen, till en helt annan nivå. Det kan vara en relation i boken som utvecklas eftersom det visar sig kännas rätt för personerna i relationen.

– Jag tror att karaktärerna har så stort inflytande på mig för att jag ser dem som riktiga människor och det är så jag förväntar mig att de uppträder. Mina karaktärer existerar ofta innan de börjar berätta mina historier och – om de har tur – så får de vara med hela vägen till slutet och även bortom det; jag tänker ofta på vad de gör nuförtiden…

Det är inte svårt att uppfatta Belinda Bauers nästan maniska kärlek för berättelsen. Kanske är det också därför hon har fått så bra kritik, som hennes böcker blivit så omtyckta. Det märks, helt enkelt, att hon tycker om att berätta. Så, min fråga är: en person som är så driven av att berätta, går det ens att fokusera på att bara skapa en bok i taget?

– Jag har ofta olika idéer på gång samtidigt, men jag skriver oftast inte på mer än en sak i taget, särskilt nu när jag ligger i förlagets tidsplanering. Men jag arkiverar idéer och karaktärer…till och med lösryckta rader dialog som jag kommer på. Jag släpper aldrig en intressant idé.

Du verkar vara konstant produktiv. Men när är du som MEST produktiv?
– Precis innan deadline! Det tar mig ungefär åtta månader att skriva en bok, så jag försöker helt enkelt att påbörja skrivandet ungefär åtta månader innan det är dags för deadline. En del böcker går såklart smidigare än andra att skriva, förstås. Men min förläggare har bra tålamod. Och jag jag levererar för det mesta innan deadline. Men inte alltid!

Belinda berättar att hon just avslutat sin femte bok, The Facts of Life and Death och nu ska påbörja skrivandet på en sjätte, som hon tror kommer att heta The Shut-Eye. Dessutom, säger hon, pågår just nu research för boken som ska skrivas efter den. Ingen rast, ingen ro, helt enkelt.

Till sist. Fem snabba frågor!

1. ”Hämnd är en rätt som bör serveras…”
– Med choklad, som allting annat.

2. TV eller biobesök?
– Biobesök

3. ”Jag föredrar att ett bokmord …”
– Reflekterar den verkliga tragedin och sorgen som följer med döden. Inte Hollywoodversionen.

4. Den perfekta planen eller den perfekta karaktären?
– Butlern gjorde det, men inte av anledningen du förväntar dig…

5. ”Jag är ingenting utan…”
– Mina hundar.

Foto på Belinda Bauer: Johnny Ring

Köp Betraktaren hos Adlibris

2 thoughts on “Söndagsintervjun: Belinda Bauer

  1. Ping: Recension: Belinda Bauer – Betraktaren | Den döda zonen

  2. Ping: Recension: Belinda Bauer – Livets och dödens villkor | Den döda zonen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s