Recension: Christoffer Carlsson – Den osynlige mannen från Salem

”… ett kriminalpaket man inte kan motstå”

– Jag är rätt sugen på att läsa Christoffer Carlssons senaste. Han är kriminolog, förresten. Borde kunna bli rätt bra.

– Att han är kriminolog betyder inte att han kan skriva.

(dialog på mitt jobb)

*

Det är ingen hemlighet: jag inte är överförtjust i svensk kriminallitteratur. Visst, det finns riktiga guldkorn bland dussinutgivningen, men de är svåra att hitta; mitt tålamod brukar inte vara speciellt omfattande.

den-osynlige-mannen-fran-salemDet finns, generellt sett, en samling svenska deckarförfattare som skriver bra – om de tillåter sig själv, tillåts. Tyvärr är det största problemet bekvämligheten, att många lockas in i en trygghet, en kommersiell vagga som filar bort kanterna, spetsarna, ur det som skrivs. Det vågas för lite. Och det är inte bara författarnas fel, det är förlagens, läsarna, kunderna. Massmarknaden.

Därför är böcker som Den osynlige mannen från Salem en välsignelse, ett ljus i den grå zonen.

För där risken ofta är att en författare trampar omkring i sankmark och lera hittar Christoffer Carlsson vägar ut. Det handlar om flera saker. Om en berättelse – atmosfärisk, uppgiven. Om ett språk – sparsmakat, stilfullt, lågmält. Om en helhet som paketerar små stilistiska drag, miljöbeskrivningar och karaktärer till ett kriminalpaket man inte kan motstå.

Den osynlige mannen från Salem börjar med ett dödsfall. Därifrån färdas berättelsen genom nutid och dåtid, väver samman personers öden, händelser och tecknar sakta men säkert en skiss av depression, missbruk, mani och sorg. Det låter nedstämt, visst, men Christoffer Carlsson skriker inte, vrålar inte, utan målar upp världen (både omvärlden och den inre) med varsamma drag. Det sticker aldrig i ögonen, snarare smyger det sig in en känsla av dov frustration som genomsyrar hela berättelsen.

Berättelsen, storyn, är genomarbetad, polerad, skön att läsa trots (eller kanske tack vare?) den övervägande uppgivna stämning som råder. Det är lika delar kriminalberättelse som uppväxtskildring och Leo Junker, huvudpersonen, ger ett sympatiskt men söndrigt intryck. De absoluta styrkorna ligger i den ständigt närvarande, ofta återhållna, destruktiviteten och de välavvägda berättelserna om vänskap, uppväxt och hur människor glider isär.

Deckarakademin utsåg boken till årets bästa svenska kriminalroman och den är även nominerad till det prestigefyllda priset Glasnyckeln. Det skulle inte förvåna mig om den vinner även det priset, det skulle den nämligen vara värd.

Och Christoffer Carlsson då. Han är kriminolog. Och ja, han kan skriva.

Plusmeny: Min intervju med Christoffer Carlsson

One thought on “Recension: Christoffer Carlsson – Den osynlige mannen från Salem

  1. Ping: Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson | Lottens Bokblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s