Det där med att skriva på allvar…

Detta är (vem har missat?) en blogg om böcker – allra mest om deckare, thrillers och ond bråd död. Men jag funderar på att skapa en avdelning här på bloggen för att samla mina egna texter.

På sistone har jag hamnat i någon slags kreativt rus, spottar ur mig korta – ofta meningslösa – texter om olika situationer och tanke(miss)foster. Då och då slår det mig att det vore kul att samla skrivandet någonstans och därmed också ge andra än mig själv möjligheten att läsa det jag skriver. Men det är en avvägning.

En av bekvämligheterna i att skriva recensioner, krönikor, säljtexter och nyheter är att man sällan behöver bedömas seriöst utifrån hur man skriver. Visst, det är viktigt att kunna uttrycka sig; men ofta kan man ta ut svängarna, känna sig betydligt tryggare i det man skriver, än när man skriver ”privat”. För när man skriver privat är det ju plötsligt på allvar. Och allvar är ju obehagligt. Eller?

Samtidigt är det något i det allvarliga (som ändå inte behöver vara så jäkla allvarligt) som utmanar. Det vore ju tråkigt att bara springa på i samma hjulspår hela tiden.

Det är nog några där ute som känner igen mitt resonemang, gissar jag?

One thought on “Det där med att skriva på allvar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s