Recension: Andreas Norman – En rasande eld

”Fullspäckad och trovärdig”

Det är nära, nära, att jag ger upp Andreas Normans En rasande eld innan jag nått sidan femtio. Jag kämpar med faktatung läsning, fullmatad av information kring UD och internationell politik. Känner att det är välskrivet, men vet att boken är nästan femhundra sidor tjock.

en-rasande-eldMen så händer något. Det tungrodda förvandlas, nästan på ett ögonblick, till något helt annat. Jag börjar få grepp om karaktärerna, deras funktion, förhållanden och börjar kunna bena ut händelserna, få dem att äntligen samspela med varandra. Men framförallt blir det spännande.

En rasande eld är en thriller som utspelar sig på hög nivå. Det är samspel, medspel, motspel mellan olika nationers intressen. Det svänger och kränger i handlingen. Berättelsen tar avstamp hos huvudpersonen Carina Dymek, som är en av UD:s påläggskalvar – driven, kunnig, skicklig. När Dymek efter ett möte i Bryssel blir kontaktad av en man som ger henne ett USB-minne förstår hon inte varför. Och hon förstår inte vilken kedjereaktion av händelser det drar igång.

Vi lever i en tid med kontinuerligt, obarmhärtigt informationsflöde. En tid där storebror ser det mesta du gör, där debatten kring detta precis dragit igång. Det som gör En rasande eld bra är således inte bara att boken är fullspäckad och trovärdig – utan att den levererar både spänning och ger en otäckt aktuell bild av det övervakningssamhälle vi lever i.

One thought on “Recension: Andreas Norman – En rasande eld

  1. Ping: Kära återseenden och förhandsläsning | Den döda zonen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s