Intressant fråga hos Annika, kring vilken läsning som föredras: stand-alones eller böcker som är en del i en serie. Eftersom jag läser väldigt många deckare känns det som att nästan allting är i serie (ty det verkar ha blivit en förutsättning för att bli utgiven som deckarförfattare).
Men jag är inte förtjust. Så jag vet inte.
Trots att det bästa jag läst de senaste åren är just en serie (Yorkshirekvartetten, ska sluta tjata om den). Trots att jag älskar Michael Connellys deckare med Harry Bosch i huvudrollen. Den enkla anledningen till att jag är ickeförtjust är, som jag skrivit tidigare, att de flesta författare inte nöjer sig med 2,3 eller 4 böcker med samma karaktärer. Nej, det skrivs ju ofta 11,12,13, och så vidare. Tröttsamt och fantasilöst.
För ja, jag älskar Harry Bosch. Men nej, jag skulle inte sörja om Michael Connelly dumpade honom och faktiskt förnyade sig (nu säger ni: men Mickey Haller då?).
Mitt svar: Jag läser helst serier. Men i så fall max fyra delar, inte mer. Och bara när det gäller deckare, för annars föredrar jag stand-alones.
Det är ju en ovana som deckarförfattare verkar ha, de vet helt enkelt inte när det är dags att sluta. Det är nästan omöjligt att hålla intresset uppe i hur många böcker som helst.
Ja man vill inte ha för långa serier. Och fristående deckare borde det komma fler av!! 🙂
Ja! Men jag tror att pengarna talar sitt tydliga språk och har stor makt…
Fyra delar låter ganska lagom!
Håller med om att deckarförfattare skriver serier. Men hur skulle det se ut om de bytte kommissarie stup i kvarten? En tanke… blir kanske riktigt bra :).
Men fyra böcker får de skriva, sen får de hitta på en ny vinkel 🙂
Jag gillar serier, gärna långa, företrädesvis deckare, men kan tänka mig att blanda upp med standalones…