Recension: David Peace – 1980

1980”Det är rakt igenom mästerligt”

Jag får en klump i magen när jag lägger ifrån mig boken –

Andas djupt –

Tappar lusten. Vill inte längre åka till jobbet, inte ägna mig åt vardagliga sysslor. Har för många intryck i min hjärna, för många tankar, för många känslor. För:

Nu är det bara en del kvar att läsa. Nu återstår bara en bok, sedan är berättelsen komplett. Jag drabbas av en insikt att jag läst det bästa deckargenren har att erbjuda, att det kommer dröja innan jag hittar något liknande. För:

1980 går naturligtvis i de första två böckernas spår. Vi slungas åter in i jakten på The Yorkshire Ripper; han gäckar polisen. Självsäkert. Han leder med 13-0. Utklassning. Journalistkåren är fylld av vrede, människor fyllda av desperation. Poliskåren febrilt famlande efter lösningar, ledtrådar, kopplingspunkter.

Jag slås av vilket bra textarbete som ligger bakom arbetet med boken, förstår att översättningarna måste vara otroligt svåra, förstår att utan klockrena översättningar skulle böckernas mörker inte vara lika självlysande som det nu är även på svenska. För språket är eget, korthugget, intensivt, krävande. Dialog blandas med inre tankar, inre kaos, och miljöbeskrivningar blandas med minnen, tvångstankar, feberfyllda visioner.

David Peace fascinerar. Han besitter förmågan att hålla samman en berättelse som vill åt många olika håll och klarar utmaningen att från flera personers perspektiv måla en komplett bild av flera miljöer, skeenden. Det är rakt igenom trovärdigt. Det är rakt igenom mästerligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s