Recension: Harlan Coben – Stanna hos mig

”Boken måste läsas. Kräver det.”

Bladvändarthrillern.

9137138731Behärskar du den som författare, så kan man säga att ca$hen förmodligen tas. Folk älskar att läsa bladvändare – inte nödvändigtvis för att de är bra – utan för att man-bara-måste-fortsätta-läsa oavsett vad.

Och bladvändare + Harlan Coben = sant. Harlan Coben ÄR bladvändaren personifierad. Han får läsaren att vända blad så ivrigt att handlingen ibland rentav kan vara sekundär. Och nu har det kommit en ny Coben på svenska: Stanna hos mig.

Ett tema som ständigt återkommer i Cobens böcker är det kära ”jag är på flykt från något, vet inte vad, men jäklar vad illa ut jag råkar”. Det är så även i nya boken, tycka vad man tycka vill. Och – såklart – Coben levererar. Boken måste läsas. Kräver det. Förväntar sig det. Det är som om en osynlig nervkoppling sammanlänkar sidorna med din hjärna. Blad. Vändare.

Handlingen cirkulerar kring oupplösta mordfall, och om hur tillfälligheter gör att några personers vägar korsas. Personer som sedan länge lagt sina gamla liv bakom sig; eller som åtminstone försökt. Men som nu förs samman. På ett icke odramatiskt sätt.

Boken är bra. Jag har hört folk som läst boken som säger att det är en av Cobens bättre. Själv kommer jag på mig själv med att INTE tycka det. Jag avslöjar mig själv med att skumma igenom delar av boken, vilket aldrig är ett gott betyg – eller är det? För det faktum att jag inte slutar läsa, fastän jag inte riktigt tycker det är bra nog, är inte det en styrka i sig? Eller är det bara….bladvändarens hämnd?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s