Varför läser jag nästan bara utländska deckare?

Innan semestern hade jag en diskussion med en kollega; diskussionen handlade om svenska kontra utländska deckare. Och om det faktum att jag nästan bara läser utländsk spänningslitteratur.

Varför är det så?

Tycker jag inte att svensk spänning är bra? Eller är det något annat – och vad är i så fall detta ”andra”?

Diskussionen hamnade någonstans kring miljöer, karaktärer och igenkänning. Jag är inte primärt ute efter igenkänning, men andra kanske prioriterar det högt? Många kanske ser igenkänning som primärt och handlingen som sekundärt. Eller måste något vara överordnat det andra över huvud taget?

Personligen tycker jag om att använda fantasin. Att läsa en bok är för mig att fly in i fantasins värld. Och för mig är det mer fantasieggande att läsa böcker som utspelar sig på platser jag aldrig varit – eller kanske bara besökt vid ett fåtal tillfällen. Eller att läsa om karaktärsdrag som jag inte själv har, vardagssituationer som jag inte själv hamnar i. Jag vill fly, och jag vill att böckerna ska erbjuda mig den flyktväg jag söker.

Men är det så enkelt?

När jag var liten var det enklare; jag tyckte alltid att namnen var spännande. Namnen på personerna och namnen på städerna. Kort och gott, en person som hade ett utländsk-klingande namn och bodde i, låt säga, New York, var helt enkelt mer intressant än en person som hette Anders och bor i Malmö. Jag undrar ibland om detta inte hängt med till vuxen ålder.

En annan sak vår diskussion cirkulerade kring var likriktning. Min åsikt är att mycket svensk kriminallitteratur är likriktad. Det är i stort sett alltid liknande miljöer, persongallerier och vardagliga dilemman. Samma temperament (eller brist på det) och samma tempo. Något jag mer än gärna kritiserar. Fast egentligen; det handlar snarare om att genren i sig är likriktad – det är knappast den svenska deckarutgivningens fel. Problematiserar jag något som inte är ett problem? Är det tryggheten i genren som gör att folk återkommer?

Som synes är detta en komplicerad fråga som jag garanterat återkommer till. Vad tycker ni? Varför läser ni svenska deckare framför utländska, eller tvärtom?

One thought on “Varför läser jag nästan bara utländska deckare?

  1. Helena, MsHisingen

    Utvidgar frågan lite: jag läser hellre engelska böcker på engelska för att jag är sämre på det. Jag kan bortse från saker som skaver lättare, som t.ex. töntiga dialoger. Ser av samma anledning helst inte sveska filmer. Och om det är en miljö jag har erfarenhet av märker jag lättare saker som inte blir bra, så då är det en fördel när det utspelar sig någon annan stans. (Inte för att jag är en så väldigt kritisk läsare, men …).

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s