Vikten av ett bra slut, del 1

Det finns inget som förstör en bok så mycket som ett dåligt slut. Resan mot det dåliga slutet kan vara angenäm, fartfylld, spännande och välskriven. Men sedan, plötsligt.

Katastrof.

Jag har stor förståelse för svårigheterna att sy ihop en bok på bästa sätt; allt ska få sin förklaring, allt ska avrundas, avslutas, lämnas vidare. Vidare till läsarens minne, sinne, hjärna. Och görs inte detta på rätt sätt faller hela berättelsen platt.

Det är oftast i den avslutande delen av en bok (speciellt deckare och thrillers) man märker att tidspressen, deadline, förlagspressen och prestationsångesten gör sitt tyngsta intåg; en osalig ande, tunn hinna av stress och hastverk börjar prägla berättelsen. Resultatet blir många gånger en besvikelse, kompromiss. Okej, detta får funka, det känns rätt trovärdigt. Nödlösningar, genvägar och tvära kast med långsökta svar.

Med detta skrivet: vikten av ett bra slut kan inte nog poängteras. Upplevelsen av en berättelse som tar en hela vägen, som serverar fantasin det som behövs, som känns genomarbetad och gedigen, är svår att slå. Många är de som går bet, men många är också de som lyckas. I en deckare eller thriller är som regel motivet tätt länkat med upplösningen.

Mer om detta senare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s